Ortodox och österländsk begravning

De ortodoxa och österländska kyrkorna är spridda över stora delar av Östeuropa. Kvällen innan begravningen hålls en gudstjänst. Efter själva begravningsceremonin äter man en gemensam måltid och sedan utförs en gravsättning.

Begravningsceremoni

Begravningsceremonin bör helst äga rum i en ortodox kyrka. Kistan förs in med fotändan först, den avlidna placeras i kyrkan med ansiktet mot altaret. Kistlocket ska vara avtaget, så kallat öppen kista, så de närstående kan ta ett sista farväl och prästen ska också gjuta olivolja från en oljelampa över kroppen.

Inga blomsterdekorationer finns på kistan, utan placeras runtom. Församlingen står upp under gudstjänster. Män står till höger och kvinnor till vänster. Vaxljus delas ut till de närvarande som hålls tända under gudstjänsten.

När de närvarande ska ta farväl, även kallad den ”sista kyssen”, går var och en av de närvarande fram och kysser den avlidnas panna samt ikonen eller korset i den avlidnas händer. Därefter återvänder man motsols till sin plats. Efter begravningsceremonin är det vanligt att de närmast anhöriga bjuder de närvarande på en måltid.

Åminnelsegudstjänster för de döda

Separata åminnelsegudstjänster kan ske i kyrkan eller begravningshemmet på kvällen före begravningsceremonin, på den tredje dagen, nionde dagen eller 40:e dagen och årsdagen av dödsfallet. När man firar åminnelsegudstjänsten äter de närvarande vetegröt (Kolliva). Vetegröten symboliserar uppståndelsen. Detaljerna kring denna gudstjänst varierar mellan olika ortodoxa kyrkor.

Gravsättning

Efter begravningsceremonin i kyrkan bärs kistan ut till graven där kistan öppnas igen. Prästen läser åminnelsegudstjänst, häller olivolja, sött vin och kol från rökelsekaret korsvis över kroppen. Slutligen tar prästen jord och strör korsvis över kroppen med orden ”Av jord är du kommen, av jord skall du åter varda”. Ortodoxa begraver helst sina döda på en för ortodoxa välsignad del av kyrkogården. Kremation är absolut förbjudet.